Home > Work > The Days of His Grace
1 " Tiden kunde man nog lita på; den gick. "
― Eyvind Johnson , The Days of His Grace
2 " Alla människor och alla folk är någon gång besegrade, sade Anselmus. Men ingen som fortsätter att leva är helt besegrad. "
3 " Det förflutna, som är mitt och Johannes Lupigis och andras, börjar lagra upp sig framför mig såsom en framtid, vilken jag skall genomtränga. Det förflutna lagrar på det sättet upp sig framför oss alla. Vi står och trampar i detta och måste genomtränga det för att få kunskap. Vi har genomlevt - eller uppslukat - en del av det och nu måste vi genomtränga och svälja det igen för att bli fria genom kunskapen om hur det var. Så är antagligen kunskapslagen, vägen till erfarenhetens förvärv, har diakonen Anselmus sagt. "
4 " Vårt folks förflutna lagrar upp sig framför oss, sade han. Just framför oss. Det börjar växa över våra huvuden. Och det är som väldiga lövhögar på hösten, som jättedrivor av löv. Vi trampar snart i det som i en gödselstack. Vi måste fram genom det ännu än gång, fastän det borde ligga bakom oss. Vi har sannerligen genomlevt det och satt spår i det och fått märken av det, ja, vårt folk har genomlevt allt. Nu är den tid kommen, då vi måste ta det genomlevda i oss igen, svälja det, hur det än smakar, för att bli fria från sådant förflutet som kan pina oss ännu. "
5 " Bo på ett asplöv —På ett asplöv kan ingen bo i trygghet. Ändå bor där små kryp som ej vet att deras land är ett asplöv. För dem är det en hemort, ett hemland i en värld, asplövsvärlden. "
6 " Jag vet ej vem jag är, ingen människa kommer någonsin att få veta vem hon är. Ett namn? Ett ansikte? Men varje människa har eller kan få så många namn, har eller kan få så många ansikten. Själen byts: den kan bli ädlare, den kan bli sämre; vi vet detta. Ingen människa kan vila i sitt förflutna, ingen åldring i sin barndom, ej någon äger full trygghet i sig själv. Men vi kan gripa nuet och säga: så är jag nu, i denna stund. "
