" Vårt folks förflutna lagrar upp sig framför oss, sade han. Just framför oss. Det börjar växa över våra huvuden. Och det är som väldiga lövhögar på hösten, som jättedrivor av löv. Vi trampar snart i det som i en gödselstack. Vi måste fram genom det ännu än gång, fastän det borde ligga bakom oss. Vi har sannerligen genomlevt det och satt spår i det och fått märken av det, ja, vårt folk har genomlevt allt. Nu är den tid kommen, då vi måste ta det genomlevda i oss igen, svälja det, hur det än smakar, för att bli fria från sådant förflutet som kan pina oss ännu. "

― Eyvind Johnson , The Days of His Grace