Home > Author > Lovisa Wistrand
41 " Du är min ryttare.""Och du min drake. "
― Lovisa Wistrand , Drakviskaren (Alvblodstrilogin, #1)
42 " Han stannar framför mig och skrattar lågt. ”Har du gått runt och slagit folk igen?””En eller två. "
43 " Ja, jag har fått horn. Än sedan? Det ser du väl.''Du har … fått horn.''Men. Ja!' Jag försöker att dra mig undan. 'Sluta tafsa! Alla vill ta på dem, jag förstår inte varför. "
44 " Du vet att jag varnade dig. "
45 " Du tänker väl inte hoppa därifrån?””Jag tänker inte stanna här med dig i alla fall. "
46 " Men du räddade mig.””Och du räddade mig i Meputa. "
― Lovisa Wistrand , Equidae
47 " Snälla, Keelan, berätta. Jag är hemskt nyfiken. Var är min plats?””Längst bak. Bland kvinnorna. "
48 " Mörkret fyller mig i några gnistor, den här gången på ett rogivande sätt. Som om det hälsar mig välkommen tillbaka. "
49 " Hornen pulserar av styrka. Av makt och begär. "
50 " Det var en kamp på liv och död. Och jag vann. "
51 " Jag är ingen ledare”, viskar jag, mer till mig själv än till de andra. "
52 " Våra läppar är nära varandra. Alldeles för nära. "
53 " Gå”, andas jag. ”Innan jag spetsar dig på mitt svärd. "
54 " Jag är en drakviskare. "
55 " Du är skadad.””Tack vare dig, älskling. "
56 " Om jag ska döda någon gör jag det med stil. "
57 " Ifall inte du dräper mig, kanske jag dräper dig. "
58 " Vi kommer båda att dö.””Så låt oss inte kasta bort vår sista tid tillsammans. "
59 " Jag har känslor för dig.””Och jag för dig. "
60 " Dúera sesta múera nainnin, a endar isn'ar a.””Vad betyder det?”Jag vrider ned huvudet igen, andas över hans läppar. ”Du är solen. Du är solen jag kretsar kring. "