Home > Work > Er mor død

Er mor død QUOTES

Er mor død QUOTES

1 " Jag tänker på älgens svarta ögon och ritar dess tunga jordbundna gång med kolkrita, jag kan lämna in kolteckningar till den retrospektiva. Jag går ut och lägger mig på vallen, sluter ögonen och känner efter hand en intensiv fysisk kontakt med den knöliga mossan under mig, fukten från marken som långsamt sipprar upp i anoraken och överdragsbyxorna och gör mig våt och jag sjunker inåt i mig själv och känner jordens våta tyngd dra mig till sig och det blir klart för mig att det inte är till himlen vi ska vända oss, utan nedåt "

― Vigdis Hjorth , Er mor død

2 " Hög himmel, svala nätter, doften av rötter och löv och orrens smatter, ett blankt spindelnät i solskenet, världen vilar fridfullt, det känns som om jag är från jord, inte mor "

― Vigdis Hjorth , Er mor død

3 " Det händer att det som inte sker är det viktigaste som händer en dag "

― Vigdis Hjorth , Er mor død

4 " Jag kör med hjärtat i halsgropen, det dunkar i svalget medan jag närmar mig, jag vet inte vad jag ger mig in i, det är det jag ska ta reda på. Satte mig i bilen annorlunda än jag brukar, vad som än händer kommer jag att lära mig något om mig själv, jag är nyfiken på vad det är. "

― Vigdis Hjorth , Er mor død

5 " Det måste vara konstigt att ha bott ihop så länge, så tätt inpå en annan, dag efter dag, natt efter natt, år efter år, sedan dör den ena och blir jord "

― Vigdis Hjorth , Er mor død

6 " Jag bodde i hennes kropp i nio månader, hon födde mig under smärta och såg till att jag inte dog, jag sög mjölk ur hennes bröst, hon tvättade min kropps avfallsämnen och klädde mig i rena kläder, lade mig i en säng, jag utgår ifrån att den var varm. Hon vyssjade och bar mig, även om det var med största ambivalens, borstade mina tänder när de kom, lärde mig att prata [..] Den människa jag en gång upplevde mig själv som en del av, var symbiotisk med, totalt beroende av på alla sätt, den som om den försummade mig hotade min existens och som jag därför följde med argusögon, med öronen på skaft, hade hela min sinnesapparat riktad mot, vad viskade hon i mitt öra då hon vyssjade och bar mig, den första sång jag höra fick "

― Vigdis Hjorth , Er mor død

7 " Den första sång jag höra fick, var mor som grät vid vaggan "

― Vigdis Hjorth , Er mor død

8 " Jag känner igen röstläget från ungdomen, tonfallet och ordalaget från ungdomen, bestämdheten och trotset och ilskan från ungdomen och min egen ungdoms förlamning och gråt i halsen och liksom då sjunker jag ihop och vill rymma eftersom allt mitt tunga insiktsarbete känns förgäves "

― Vigdis Hjorth , Er mor død