" På bron fanns inte en människa, som kunde höra dem. Det var deras hemlands blåa kullar, älvens gråa vatten och de bugande träden som de sjöng till. De skulle aldrig se dem mer, och ur strupar, som tillsnördes av gråt, trängde avskedssången. "

― Selma Lagerlöf , Jerusalem (Jerusalem, #1)