QUOTE : De förlorade gradvis intresset för utlösning, för att avsluta samlagen. De ville vara vakna, och en sådan natt av uthungrad, glasklar utmattning överraskade hon Erasmus. Hon hade blundat, hon slog upp ögonen, apan satt och såg på henne. Den trodde sig vara osedd. Dess vaksamhet var borta, dess fysiska styrka var borta, dess indifferens. Den var absorberad av synen av henne, dess ansikte var djupt lyckligt. ... Samma natt, senare, vaknade Madelene och såg hur världen hängde ihop. Apan sov ett stycke bort, med kroppen på en gren och armarna dinglande fritt i luften. Hon reste sig, och i en öppning i trädkronorna såg hon himlen och stjärnorna, och hon såg att världsordningen var ett permanent, aldrig utlöst och aldrig avbrutet samlag mellan himmel och jord.